Norrländska Korrespondenten – 29 september 1855, sida 3

— Red. har blifvit anmodad säger H. P. att intaga nedanstående berättelse om några tilldragelser inom Högsjö socken, hwilka, ehuru de till det mesta redan äro of något äldre datum, likwäl torde funna wäcka en och annan läsares intresse. Berättelsen lyder, med förbigående af några biomständigheter, sålunda: En dag i början af sistl. Maj, under det tvenne af bonden Olof Hedlunds i Ramsås barn roade fig med kålkåkning på den ännu fläcktals isbelupna marken, fom deras färd att ftråda fig mot en brunn, hwaruti den ena af dem, en fyrar årig gosse, nedstupade. Modren, fom jemte pigan war ensam tillstädes af gårdsfolfet, saknade snart den bortkomne: efter att hafwa fett fig omkring, blef hon une der nedblickande i brunnet med förffrådele fe warse sitt sjunkande barn. En ffråddare, wid namn Westberg, skyndade wid hennes ångeft-rop till stället; och då en stege ej kunde nedföras igenom den trånga brunnsöppningen, ej heller han sjelf komma ned, så nedsattes en stång, på hwilken lärgossen Ljungberg halade sig ned uti den 10 alnar djupa brunnen, och sålunde lyckades att från bottnen af fem fots watten upptaga den nedfallne. Hår företogs nu ett nytt räddninggarbes te. Westberg tog den efter allt utseende liflöse om hand, och skördade af fin ädla möda omsider den tillfredsställelsen, att uti den hänryckta modrens armar öfwer: