Norrländska Korrespondenten – 22 september 1855, sida 3

åt första åsna du möter; Det är ide tistlar, utan blommor, rörliga, lefwande blommor af fött och blod, fom wi för resatt oss att uppsöka på wår wandring, ehuru det hittills skett med lika liten framgång, fom man skulle sucka efter Linner borealis i Italien. Rp ford! jag tyder deremot att wi antväffat en fådan mängd, att man deraf kunde få fig ett helt herbarium, eler, för att tala i turlisk stil, fom härwidlag werkligen år den rättaste, ett helt harem Men alla de eremplar voi hittat vo ro ofullständiga: de dugde med ett ord ide att förwara. Somliga woro redan wissna, andra återigen, och beklagligtwis de flesta, artificiella och der wi någongång påträffade natur, war denna alls tid nedsudlad af enfaldighetens dam eller ofunnighetens dy, i följd af jordmånen deri de uppmärt. Jag fan på wisst fått medgifwa att detta warit händelfen, inwånde den swarte, men, fer du, alla dessa wirrigheter komma helt enkelt derutaf att