Norrländska Korrespondenten – 22 september 1855, sida 3

mycket snäll, herr Klöfwerdahl werkligen mycket snäll. Det synes att ni är hwad ni ger er ut för, nemligen artist. Char mant! Carmant! Och nu wille hon wisa fin kontanta erkänsla, hwilket jag dock undan bad mig och anhöll i stället helt oförskämdt, att få min kantin fylld, emedan jag hade en lång wäg för mig. Med största nöje, herr Klöfwerdahl! fade gumman oc ringde vå fin hud mamsell, en ganska wacker snäria, fom jag nu, efter det hon erhållit förhålningsordres följde till både skafferi och fäållare, vå hwilket sednare ställe jag på köpet af henne wigilerade mig till ett par rätt delikata fysfar. Sig nu, om ide detta war en wäl anwänd morgonstund, oc om ide mitt arbete slog mer i spann, än ditt att läsa gräs, min patron 2 wConcedo, Concedol swarade den swarte, ffrattande. Men du wet ide hwad för ett sällsynt species carduus, tistel, som jag hade den oskattbara lyckan att finna under min utflygt. Sf du dina cardufers och tistlar