Norrländska Korrespondenten – 19 september 1855, sida 3

UUii 33 nard, wi äro skilda för alltid, du har få welat. Ingen skall fe mina tårar, ingen förnimma min smärta. Jag wil sielf hjelpa dig att winna din seger. Mina föräldrar önska, att jag måtte ffåns ka min hand åt en man, som begärt den och fom tyckes funna undwara mitt hjer: ta. Jag skall uppfylla deras wilja ... Tidigt gick min sol i moln, oh jag går att inwiga mig ät en framtid af idel mulna bagar. Hon har fullföljt sitt beslut, tillade kabinettet. Wi hafwa i dag hört hen. nes förlofning tillkännagifwas och går sterna prisa hennes lycka. Det der är ju en hel roman, anmärker förmaket. Kärlek, känslostrider, fielfs uppoffring, blödande Hhjertan — fannerligen, min fröken, jag bar om detta alls ide haft någon aning. Så är det Om werlden wifte alt hwad jag wet, om menniskorna hade lyssnat till få många hjertesuckar fom jag, då skulle man ide mera höra någon Fas gan öfwer den närwarande tidens brist