Norrländska Korrespondenten – 8 september 1855, sida 3

blefwo tillintetgjorda. Hon crinrade sig, att wid aftonmåltiden hennes mans band hade warit fast och stadig, — nu war den åter swag och förslappad. Der: före trodde hon sig i sitt sinne lunna sluta, att han oaftadt det motsatta ute seendet, åter hade druckit. Wid frufosten wexlades blott få ord, ty ingen har de luft att tala. Efter frukosten begaf fig Jarvis åter till fin werkstad, der han flitigt arbetade ända til middagen och derpå återigen till aftonen. Likasom dagen förut lem nade han ej om qwällen sitt hus, utan gick tidigt till sängs. Detta lefnadssätt fortsatte han hela weckan. För hans stackars hustru war hela hans nuwarande uppförande en gåta, och det oaktadt wår gade bon ännu ide boppas på någon allwarlig förbättring. Lördageafton lade har ändteligen sitt ardete å sido, tog rock och hatt och begaf sig till sin mästares bod. — Så har Ni dä werkligen arbetat en hel wecka utan att supa! — fade Herr Lankford, då Jarvis inisädde (Forts.)