Norrländska Korrespondenten – 15 augusti 1855, sida 3

Det är ett förunderligt ting, den får leken. Den mägtigt befallande känslan kan tystas för en tid af egennyttan, så att mannen till och med är lavabel att taga trull för gulls Fredrik war i detta fall ej bättre än många andra, ty han lyssnode på Sirensången, fom ljöd i hand öron, om huru bra han ffulle få det, om han öfwergåfwe den fattiga Sophie, som icke kunde medföra i boet annat än ett fagert ansigte. Wår unga sjöman kastade om rodret och wände genom wind, öfwergifwande den husliga sällhetens hamn, der den öfwergifna stod klagande. Mycket folk war en wacker söndag samladt der nere i den gamla trädforfan. Predikanten hade slutat fin predi: fan oc) war just i taget med uppläsning af något smått och godt, fom hang åhörarinnor tyckte ej angå dem, då de af. brötos i den ifriga konversationen af ett ufristligt älta förbund Allas öron fpets sades. Bland de många kontrahenterna nämndes slutligen Fredrik och Marie N. Der nere längst bort i rangbänkarne,