Efter aderton års fängenskap äterkom han till sitt fosterland omkring wåren 1826, i sitt 62 år, mycket skygg och bes synnerlig, hwilket wisst ide war befon: nerligt. Fruktande att äfwen i Stod: holm möta en fångwaktare, war han angelägen att få fig en sjelfständig fafförare, fom kunde hjelpa honom till rätta, då han nu anfåg fig berättigad att dela arfwet med fin ende medarfwinge bro: dern Patrik, hwilken genom faderns te: stamente odeladt innehade Ekolsund. Han ingick från hamnen, der han gått i land, på Kongl. Slottet och inträdde — enligt en berättelse, hwars grund jag nu efter deras död, fom bderi föres kommo, ej fan vröfwa — på Riksarchivet, der han påräfnade träffa män, fom har de ett namn att wärda, om oc ej an. nars hjertat skulle beweka någon af de lärde der, att ätaga fig hans sak. Der sutto wid bordet CanceNi Rådet Liljegren, Krigd-Juftitiarien Cl. Livijn, och, om ej minnet irrar fig, Presidenten Baron Tibell och nägra andra af de wanligare gåsterne i Riksarchjvet. S. framstsäller fina romantiska öden och begär hänmiss