Norrländska Korrespondenten – 4 augusti 1855, sida 3

grås bland hwetet, som det heter på Dis Lift spräk. Det more artigt att weta, med hwad rätt hr Fjellstedt predikar, under hwilket stift han lyder och hwem som bemyndigat honom att utöfwa predifos embetet? Tack och heder åt det till namnet 0: fånda fruntimret! Måtte man snart få weta def hufwudsalliga förfarande! Troligen är dock detta icke något nytt i sak och fått, utan likartadt med hwad man ifrån flera Håll hört och fett framhållag både i tal och skrift af kunnige och sansade förswarare af statsfyrkan och dess rätta lära. J alla fall är det bemäårfningdwärdt, berömligt och efterföljanswårdt, att fruntimret funnat åstadkomma en så. dan werkan och wändning eller återwåndning. Derföre ännu en gång: tack och heder! DDet goda segra skall fill flut ... säger wär-ftore psalmist. (N:o 122: 5.) Ja, ljuset och sanningen hafwa fin egendomliga kraft. Man fånner det förras werkan på nattugglorna, och i finom tid måste wål äfwen de blindaste och argaste upprorsmakare mot statskyrkan finna och bekänna hwad Paulus, såsom blefwen Christi Apostel och Cvangelii förswarare, så sjelfförsakande och lärdritt uttalar (2 Cor, 13: 8): Bi funna intet mot sanningen, utan med fonningen. Man fänner Luthers lära mot anabaptifter och winkelpredikanter. Man känner oc både läsare och läseri af den goda sorten, och i detta afseendeframhållas åtminstone många af de s. f. gamle mot de nye, ehuru äfwen ibland dessa finnes mycket godt folk. I. mellertid, och utom hwad man i allmän het Hört om många äterwändelser ifrån det falska till det sanna hår i norden, är det af trowärdiga personer från Dalorten. — Orsa och Elfdalen, — för lång: re tid sedan berättadt, att wederbörande der börjat omwända och bättra fig, samt att de aldrig skullehafwa gått få långt mot fyrfan och öfwerheten, om ide obehöriga verfos ner farit omkring och predikat på tof. Jat flera af dessa wederbörande skola få wäl der som annorstädes icke allenast hafwa funnit fin egen lättfärdighet och willfarelse, utan och skjuta skulden på fina rådgifware eller inblåsare och ledare, samt både blygas och förargas öfwer fig sjelf och ropa we och öfwer dem. Man må wisst ide fördöma allt. Men det är ide alltid och allestädes nog att handla wälment; man måste oc håndla wälbetänkt. Ty att i religiösa formfrågor göra den okunnige hopen, passionen och samwetsgodtycket till competente och afgörande domare, det är ju att börja frän orätt ända? Och såsom något nytt, ehuru äfwen gammalt, rekommenderas hos samtlige wederbörande til uppmärksam läsning och förnuftig begrundning en are tikel i N:o 60 af Tidn. MWaättaren. Den af inf. hår ofwan oberopade ars tikeln, fom stildrar det beklagliga förhållande, hwartill det i Amerika rådande sektwäsende gifwit anledning, anser Red. wara af den wigt, att den Äfwen bör is A333nnnnn