kars Arel! färdig att afresa med en af fanalbätarne till Göteborg. Endast tant Agneta hade tid gå ned om aftonen att taga afsked af honom. De andra släg tingarne hade tagit en loge på operan och wille derefter ide genom ett smärtsamt afsked fördystra det ljufwa minnet af hr Anders herrliga säng. mFarwål, goda tant Agneta — fade slutligen fadars Arels — tad för alla wänffapsprof — jag skall aldrig glömma tants uppoffring. — Ha, det war sannt! Jag glömde i dag att ut: rätta en sak. Will tant dermed hjelpa mig, få war god gå upp på — 8 kontor wid Sfevpåbron i morgon, men gå sjelf, oc aflemna detta bref. Tant Agneta gjorde få. Chefen för fontoret läfte brefwet, bad henne i fer deles förbindliga ord komma in på inre kontoret, hwarefter han öfwerlemnade till Henne skriftlig ne förbindelse af inne bäll: att mamsell Agneta ... egde att qwartaliter framgent på —s fontor upp bära 211 rdr 24 ff bko, hwarjemte öfs werlemnades 1000 rdr bko kontant,