Norrländska Korrespondenten – 4 augusti 1855, sida 2

riga slägtingar, ständigt snyggt men yt terst torftigt flådd. De mottogo honom med blandade känslor. Sedermera bjöds ftadarå Arel till middag, än hos den ene, än hos den andre slägtingen, på en tarflig middag förstås, och af hans då wisade glupska aptit slutades till, att kassan och matlusten ej stodo i rätt förhällande till hwarandra. Föräldrarnes graf blef ånyo omsedd, men slägten spejade ut, att arbetet der wid gjordes till största delen af honom sjelf. Om han egde något, få lade han wäl ej sjelf hand derwid, menade de. Hela wintern studerade han med ifs wer wår litteratur, och då någon flågs tinge ibland förirrade fig långt bort på idan till ett litet windsrum, der flace cars Arel bodde, få förwånades de öfver den tarfliga bostaden, den lilla fapps äcken och de få beqwämligheterna. För något mer ån en månad sedan esökte han nåftan alla fina slägtingar; an war då om möjligt än mera tarfligt lädd. Alla blefwo ganska misslyntia