Norrländska Korrespondenten – 4 augusti 1855, sida 2

eldswåda uti en mid kyrkogatan belågert stall. och uthus-byggnad, tillhörig gross, handlaren Berggrens enka. Faran såg i början ganska allwarsam ut, enär den antända byggnaden inneslöt en höskulle med dess foderförråd och på flera sidor omgafs af trädhus. Genom synnerlig raskhet hos släckningsmanskapet, den nåra wattentillgången och det fullkomligt lugna wädret lyckades dock släckningen inom nås got mera än en timma, utan att skadan blef så särdeles stor. Rörande orsakerna till eldswådan, har man sig ingenting med wisshet bekant. — Efter en i hast härstädes werkställd reparation, fortsatte Berzelius i lördags fin tur härifrån norrut, och det war Åt minstone en tillfredsställelse att det förträffliga fartyget få Tätt hemtat fig efter sin motgång. — På briggen Maria, kapt. Själander, och skon. Jenny, kapt. Westerberg, tillhöriga hr C. Aug. Hedman och medintressenter, på hwilkas fartyg under de sednare åren emigrationen härifrån skett, hade i thorsdags 127 äldre personer och 45 barn gått om bord för att utmandra till Norra Amerika. Af dessa äro de fler sta från Ofwansjö och dernäst från Oc kelbo socknar i Gestrikland samt 7 från Ljusdahl och Färila i Håsengland.o umcå d. 29 Juli. Höslottern har fortgått och torde nu i det närmaste war ra slutad häromkring under en för dens samma gynnande, men för årswexten i öfrigt ganska menlig wäåderlek; wi antyda nemligen den ihärdiga torkan, fom us tan minsta afbrott fortfar att wara rådande och med hwarje dag allt mera ned stämmer landtmannens förhoppningar om en nödtorftig åring. Under denna ihäre diga torka hade uti början af månaden skogseld uppkommit uti en trakt, tillhörig Hörnefors bruk inom Umeå socken, der elden förstörde en skogsträcka på cirka en fjerdedels mils omfång innan den hann dämpad; och enligt en rapport från mer derbörande kronolänsman i Löfånger, har fiftl. Måndag en dylik eld uppkommit inom Sehlet, derigenom att Hr Öfwerste Gyllengahm låtit på sin egendom Ulriceberg antända en teg myrjord, för att affwedja den, hwaraf följden blef att elden, fom icke kunde dämpas af den ende, till wård om densamme satte personen, med en förs firande hastighet spridde fig undan fyd westlig blåst i riktning åt närbelägna gåre dar och byar. Under en stund syntes en stor olycka förestå, ty elden kastades tufens tals alnar öfwer förhuggningar fom gjordes af ffyndramt uppbådat och tillkommit eldsläckningsmanskap: men slutligen Iydades man få så mycket makt med elden, om ännu den 24 dennes, Då rapporten ifgick, brann ganska hårdt inom diken och örhuggningar, att man hoppades att dens amma ice skulle sprida sig derutöfwer. — J sammanhang härmed kunna wi sämna, att Länssiyrelsen i dessa dagar ippmanat innewånarne i Lappmarken, der kogseldar esomoftast härja, att för framiden med sorgfållighet wårda skogarne, örekomma och undwika tillfällen till de rAA