Norrländska Korrespondenten – 1 augusti 1855, sida 3

) D af lifa wäsende med honom. Fröjdfullt uppwaknade han, och säg sitt andra Jag: och när Gud tillförde honom den älskliga, fi! Då rörde det fig i hans hjertas rum, ty hon hade warit hang hjerta nära, Din är du! utropade Han, pu skall heta manna, ty du år tagen af mannen. — Derföre, når Gud älskar en yngling, få gifmer han honom till mafa Hälften af honom sjelf, en daning ur hans eget bjerta. Kännande att de äro skapade för hwarandra, blifwa de båda till en bild i dagligt ny lycksalighet och unge domsskönhet. Men den, fom tidigt fpes jar efter främmande behag, och äträr wäsen, fom ide höra honom tills den får till straff en främmande hälft. J ett fött twänne stridiga själar, förföra De fig inbördes, hata och qwälja Hmwarandra fill döds. ——