ständ att skyla fin nakenhet. Sedan con: ferensen till denna framställning uttryckt sitt odelade bifall afslöts öfwerläggningen. Hwarjehanda. Hertig Fredrik Adolf, Gustaf III:s yngsia broder, fick en dag det infaslbet att wandra till fots från Wrifös dal till staden. På wägen anrträffade ban en bonde, med hwilken han gaf sig i tal dd) bad honom, att mot någon drickspenning få äka med honom den återfår ende wägen till fladen. Nu urpstod mellan dem följande samtal: Hertigen: — Hvad tycker j bönder, i er ort, om Konungen? — Bonden: — ÅKbio, rätt bra, han är en mocket mild och nådig berre mor bås de små och fora, fat han flöjar litet med wåra båtar. — Hertigen: — Nå, hwad tyder j då om Hertig Carl? — Bonden: — Hertig Carl tyda wi är en riktig kartakarl, vet är iu han fom piskat upp ryssen ute på sjön? — Hertigen: — Ja få, än Hertig Fre drif då? — Bonden: — Hwad ska wi tycka om bonom för? De säga att ban är som bwita plästret och gör hwarken godt eller ondt? — Anländ till Norrtull steg Hertigen ur wagnen, och sedan ban gifwit bonden en specierikodaler, för hwilken denne med ödmjaft aftagca batt sig betackade, tilldelade han den förwänade mannen en duktig örfil, sägande: — När dv nu kommer bem, så helsa dem ech säg, ett du skjutsat Hertiag Kres drif, oc) att ban ingalunda är fom byts ta plästret, utan att Han gjort dig både godt oc ondt. — Eu artig General. Under anfallet mot den s. k. Gröna mamelonen war ett engelskt fruntimmer, maka till en af officerarne, närwarande och ädagalade derwid mycken oförskräckthet. Då general Pennefather warseblef detta gick han och afskar medaljen från en fallen rysk ofsicers rock och fästade den sedan under en artig bagning på damens schal, med den smickrande fom plimenten att bon ärligt gjort fig för tient af den. Damen är särdeles stolt öfwer fin medalj, fom hon i bosfstoflig mening erhållit på slagfältet. Torgz och Hamnyriser i Stockholm: den 20 Juli. Hwetmjöl, godt 2: 44 a 3 rdr, sämre 2: 36, Rågmjöl 1: 32 a 1: 36, Kornmjöl 1: 24, Potatismjöl I rdr