Norrländska Korrespondenten – 25 juli 1855, sida 4

Oeremot ha alla de waäntade Helllngjorsbladen uteblifwit, oh från Abo ha mwiendaft erhållit ett gammalt nummer af Åbo Underrättelfer för d. 3 Juli hwaraf wi för 14 dagar sedan erhöllo ett exemplar. ! Anledning syntes sålunda kunna wara till den förmodan att något hinder från auf toriteternas sida inträffat för tidningar nes afsändande eller att Förkordd miltåriske diktator förbjudit alla tidningars ut: gifwande. J sednare fallet synes det ene dast besynneriigt att det officiella bladet mFinknds Allmänna Tidning skulle Olifwit i detta förbud inbegripet. —— Prestkonferensen i Hudikswall, (Forts. fr. föreg. Å:r). Wid nionde frågan om nyfterhetsföreningarnes återupplifwande erinrade hr kyrkoherden Lundawist huruledes dessa för eningar åstadkommit den helsosammaste revolution i allmänna tänkesätt. Ettrede frap som Herren nyttjat ide blott till åter: upprättande af få många menniskors före fallna jordiska lyda utan äfwen att förs bereda många själar tifl trons lydnad i Christo borde ej utan skäl af menniskor bortkastas. Han yrkade derföre på all: männa inrkterhetsmötens hållande på flera eller färre stäflen inom kontraktet Bwarje är. Hr kyrkoherden Gavell menade att hwarje prest borde inskränka sig inom sin församling med sitt arbete för nykterheten. Af andra erinrades om meningen med nykterhetsföreningarne att åstadköomma in allmän folfrörelse mot brämomswäsendet. Detta kunde ej ske genom syytring utan genom stark samhällighet. Men det Ia ge I djupet af allmogens finnen någons ting fom ännu för en fång tid degränjade det direkta arbetet för nykterheten. Den ursinniga ihärdighet hwarmed en stor del, ja ofta de eljest bästa mån af all-: mogen förswarar bränwinspannan såsom gällde det lif, åra, frihet och andra oförytterliga rättigheter, hänwisar på en all mån grof okunnighet om skyldigheterna mot det jordiska samhället. Den som ej widkännes andra plikter till fåderneålandet än den hwarom rättsbetjening och håkte skall underwisa är i sanning ej og nad för bewisning i en så speciel punkt fom uykterhetssaken. De få fom äro öppna för skriftens försakelselära funna mot: en allmän landsed föga uträtta. Man måste hafwa till bundsförwandt det funda menniffowett fom Gud nedlagt äfven i alla ädlare hedningars bröst; men fom ej finnes hos de råa hopar, fom förmena fig hafiva en naturlig rätt att flå dä ler ihjälskjuta bränwinsfiskaler och angifware. Presterna torde en tid bortåt få inskränka fig att genom en öfad berott ning utrota denna råhet. Wid tionde frågan om företrådet mel san analytiskt och synthetiskt predikosätt yttrade Hr Comminister Wadman i ett förtjenstfullt föredrag att ehuru allmogen tyckes bäst förstå och älska det analytiska sättet säsom syntes af deras förkärlek för Bibelförklaringarne, och ehuru detta sätt onekligen medgåfwe ett enklare, bjertligare och för mångdens bildning lättfattligare språf, få trodde han dock att den fyntletiska methodens utträngande icke skulle ske utan skada för den grundliga Chriftens domskunskapen. Likaså omfattade allmos gen wisferligen med förfärlek det fria föredraget utan concept. För en menige het med ringa Christlig bilding wore och så detta wisserligen lämpligast om presten wore dertill begåfwad. Men få woro de lyckliga fom i det fria föredraget kunde iakttaga den reda och gifwa bewisningen den bibliska styrka hwarpå en i för Ör stendom wål hemmastadd åhörare gjorde ansvräl. Det wore högst nödigt att pre dikanten i detta hänseende icke rådfrågade sitt tycke utan åhörarena, så framt han ville wara dem till högsta möjliga uppe byggelse. Så underligt det måtte synas, trodde talaren att wi möjligen hade att