Norrländska Korrespondenten – 21 juli 1855, sida 3

ö is kylda chamvagnen fräte i wåra glas, höjde wärden sitt, äskade ljud och höll ett ganska lyckadt tal, hufwudsakligen innehållande: att han alltid räknade det som en högtid att hafwa goda wänner samlade wid fitt bord, men att denna dag för honom egde ännu en glad des tydelse, fom ide blott affig den flykliga stundens fröjd, utan flod i oupplösligt samband med hans käraste framtidsför. hoppningar; han hade nemligen ärun att för sällskadet tillkännagifwa fin dot ter Eleonoras förlofning med — här nämnde han en rif oh förnäm godsegar re, fom hade fin plats bredwid — och förmodligen också utt — den unga fröfens wenstra sida. (Forts.)