Norrländska Korrespondenten – 21 juli 1855, sida 2

re, hwad säger ni wäl om ett talande bord? — J fall borden nu werkligen börja tala, torde der wara wår tur att tiga. — Jnga undflykter! Äv niodfiiden na fräga en twiflare? — Nej. Det är kanske möjligt, att min egen själ, genom någon ännu out redd naturkraft, eger förmåga. att före flyttad, t. ex. i en bordskifwa och der blir mycket klokare, mycket skarpsyntare, än då hon arbetar hemma på sitt wans liga rum: hjernan. Detta år wisferti gen föga smickrande för mitt hufwud, men jag will icke, förödmjukelsen oafradt, bestämdt förneka ett dylikt påstående. Sjelf har jag dock icke häruti wunnit full öfwertygande bewis. Deremot ... — Deremot säger ni, och ser helt mystisk ut. AH, ni har ganska säfert nås gonting ur andewerlden att berätta of. Låt höra. Att man kan sätta fig och samtala med fitt bord, detta drar nit twifwelsmål, men ... — Jag är deremot bättre öfwertygad om — att wäggarna kunna tala.