Norrländska Korrespondenten – 21 juli 1855, sida 2

— Nå, än på andra då? ätertog min wåninna. Ni måtte wäl icke föreställa er, att i skapelsens kedja det stora mels lanrummet från menniskan till det hög: sta wäsendet saknar alla fammanbindande lankar? ... Liksom lifwet nedom oss uppenbarar sig i olaka grader och sluttigen hos infusionsdjuren öfwergår i en eristens, oskönjbar för det obewäp nade ögat, bwarför skulle ide äfwen öfwer oss finnas en fortsatt tillwaro, ja, en tilwaro mindre stoftbunden än wär egen, od) derföre, i wanliga fall, oson. lig för wåra ofulkomliga finnen? ... Eller tyder ni werkligen, att menniskan fer ut att wara bela skapelsens flutpunft? ... Eller tror ni, att Swedens borg och andra begäfwade theosofer blott warit rätt och slätt listige bedragare? ... Om wi icke skulle tro mera, än hwad wårt förständ förmår upplysa oss om, huru ginge det då med lifwets högsta sanningar och alladessa fenomen, som icke wetenskapen räcker till att förklara? Jag will nu nämna en af wåra dagars yngsta märkwärdigheter: de dansande och talande borden. Ja, min klentrogne her