Norrländska Korrespondenten – 18 juli 1855, sida 2

triumph på triumph — öfwer allt ut skrattad och begabbad. Arthur är den först hemkommande. En pojke bär en hattask efter honom. tukoh dkn hem befaller han pojken såtta asken på en stol, hwarpå han sjelf kastar fig misslynt vå divanen. Tiden skrider fram. Det har blifwit mörkt; en betjent bär in ljus. Henriette är ännu ute. Det ringer på portklockan; frun fom mer in och kastar fig anfådd i eu tände siol, fom det tyckes ide i det brillantafte lynne. Desse fer pauser betyda djun tystnad, hwilka det öfwerlåtes åt läsaren att Pas: sande ifolla efter eget tycke. Henriette warseblir den stora asken på stolen. Nyfikenheten — om förlåtel: fe mina damer jag borde egentligen sagt: — Wettgirigheten, — ty damerna äro aldrig nyfikna. — bestämmer henne att efter en halftimmas förlopp säga sin man ett — God afton! — God afton! — Finner da cj att detär enormt qwaft i afton? —