Jo werkligen, rått qwaft; jag fruktar att wi få äska. — Bara hon ej slär ned! — Återigen fer pausers djuv tystnad, hwarunder läsaren får tid att anssälla sina betraktelser. Henriettes — wettgirighet — bryter tysinaden och förekommer fortsättningen af mina pauser och tläfarens reftectianer. — Owad innehåller den der nya a. sken? — En ny hatt, min fru! — Har du kanske sökt ut en i din smaf för att gifwa mig. — Kommer ej i fräga. — Hwad är det då för en hatt? — Se sjelf. — Hwad? En eloröd manshatt! för Er? ...— Ja, min fru. — Och den hatten will ni köpa min herre? — Ja älskade. — Det är ju ett riktigt tegeltak?! — Pardon! Hatten är af nyafte modet.