Norrländska Korrespondenten – 14 juli 1855, sida 3

äkdon som förde de olpaliga passagerarne tillbaka tull Wadstena, hwarest de ger nast med deltagande och uppmärksamhet emottogos af stadens innewånare, hwilka täflade om att på allt möjligt sätt lämna det i haft nödwändiga, såsom torra får der m. m. He Weselius med fin trupp liksom förs re delen af öfriga passagerarne awarftannade i Wadstena för att afwakta Ångfartyget Carljtads ankomst, hwilket i går natt afgick och i morgon derifrån afgår till Carlstad. Redan på onsdagsaftonen gafs af hr Weselius för utsåldt hus till förmån för samtliga sujetterna en repree sentation. Det nedbrunna fartyget inföps tes sistl. höst af 5 i Motala bofatta pers sonen och war icke assureradt. Endast en handlande af judiska nationen, hår i ftaden, lärer förlorar ett warulager på cirka 10,000 rdr bko. afsjungna wid Landtbruks-Sällskapets middag i lipsal den 6 Juli. Hur härlig sommarsolens glans Kring skog och äng fig tömt! Se, fältet står i blommig krans, Och säden går i wågors dans. Snart är i fulla lador gömdt Det hopp, fom odlarn drömt. Se kring dig öfver dal och höjd J odlad Sweabygd. Der lefwer Swensken stolt och nöjd På egen teg, i berget plöjd; Der wära idoghet och dygd J dunkla furors skygd. Ej guld, ur klippans sköte sprängdt, Wårt land som offer bär. Wår moders bröst är jernbemängdt, Oss daggen blott juweler skänkt, Och guldet, som oss tjusar här, Den gyllne skörden är. Nämn, om du kan, en konst mer skön, An odla fädrens jord! När wåren smyckar marken grön, När hösten bergar flitens lön — Der fins ej bild ej syn ej ord Mer skönt än åldrig Nord. Der bor ännu från fordna dar En redbar odalätt. Och höga anor ock den har: Sjelf drotten odalbonde war, Som slogs på äkta Nordmans sätt, Bröt bygd och skipte rätt. Annu i dag på wikingståg Den kämpaätten går, Och undan wika berg och wåg, Och frö, som gömdt i jorden låg. J solen ut sin blomma slår Och gläds åt wänlig wår. Då trollas fram i skogens natt Den trägna sflitens bo, Oh skörden gungar der få gladt, Och ängen fylls med blommors fatt, Och hjordar beta nu iro, Der förr war ödslig mo. 2 wTDD5 TT Det är? låt höra!