Norrländska Korrespondenten – 14 juli 1855, sida 2

tB3ii V derföre att hennes döde man, under de dagar han legat qwar i buset som If, haft ögonen övpna, utan att i trots af alla bemödanden lyockats tillsluta dem Den som upplefwer något sädant i sin familj med någon medlem af densamma, måste antingen sjelf snart dö, eller odså dör den som honom kärast och närmast är. Mårte der ej åtminstone denna gången wara sannt, och barnet dö ifrån modren eller modren från barnet! Så tänfande och klagande knöt modren äns nu en duk omkring hufwudet, för att bättre skydda fig för höftkylan, och gick ut ur frugan. Men den lille häften i barnets hand ryckte nu på fig och anda: des safta, sträckte fram den ena foten, swängde med den lilla swansen, full af glänsande hår; de eldiga ögonen rörde fig, mahnen, fin oc lysande fom solens strålar, swajade fantastiskt upp och ned tring den stolt frökta balsen, luftigt fperfja: de han öronen, och sprang plötsligt oms fring framför det lila barnet. Hwilken präktig skimmel. Skrikande af glädje tryckte barnet de små händerna mot täcfet, fom wille det stiga upp och springa efter häften, fom nu, försedd med twå