Till Brukspatronen Herr Fredrik Brusevitz och hans Brud Anna El. Sofia Saln den 44 Juli. I sommarens sköte hvad fröjd och behag Bland blommor och löfrika lundar! Här finnes ej mörker, allt är blott en dag, Som ler mot den dagen, som stundar, Och källorna hoppa med gladare språng, Och foglarne luften uppfylla med sång, Och grödorna gungas af vinden. Dock finnes en sommar, mer härlig och skön, Än den, som så fort från oss viker. Den gifver sin frukt och sin skörd och sin lön; Och aldrig dess herrlighet sviker. Den sommaren blomstrar i trofasta bröst, Och blommorna växa båd vinter och höst, Dess äring ej stormar föröda. I Tvenne! I kännen den sommaren väl: Dess fosterbarn redan J ären: Ty hjerta vid hjerta och själ invid själ Med kärlekens värma J bären. Den sol, som Er lyser, ej skymmes af natt, Och ingen bortröfvar den dyrbara skatt, Som trohetens Engel bevakar. För Eder, Nyvigde! den Engelen är En huldrik ledsagare vorden. Hvarthelst J än vandren, han blifver Er när, En gåfva från himlen till jorden. Hur långt J än styren mot främmande strand, Er trohetens Engel dock räcker sin hand, Som J nu den räckt åt hvarandra. En Engel är kärleken, då den är ren, Och äfven i honom J egen En vän, som utbreder ett lifvande sken, Och lyser och värmer på vägen. Då brudkronan bindes, han pryder den bäst, I Brudsalen är han den käraste gäst, Och starkt är det band, som han knyter. Dock ännu en Engel, med ilande fart, Sig sänker på ljusnande skyar. Då glädjen och trösten försvinna, han snart Förtröstan och glädjen förnyar; . Och stormen han bryter och viggen han sår Med vingen, som bortflägtar mödornas spår: Och hoppet vi Engelen kalla. Så faren i frid! Gud välsigne Ert lopp Med glada och lyckliga skiften! Och Englarne: Trohet och Kärlek och Hopp Orubbligt Er följe till griften! Med denna välönskan vi blicke till Gud: Han skydde Brudgummen , beskydde hans Brud, Med sällhet dem båda bekröne!