Norrländska Korrespondenten – 30 juni 1855, sida 4

Se der stiger en örn emot höjden, Styr emot solen fin swindlande gång. Spänn dina wingar, min ande i fröjden, Följ honom, följ honom! wägen är lång. Jla till Gud genom rymderna buren, Säg honom tack för den rika naturen, Sjung wid hans fötter din skönaste sång! N—m.