Norrländska Korrespondenten – 30 juni 1855, sida 4

Måktiga kånslor wiraa mitt hjerta, Tanken tg känner få spänstig och stark. Se huru faran lyfter sin smärta, Ewigtande stam ur den klippviga mark! Fogeln i toppen fjungande sitter, Lyssnar förtjust, hur hans wäånliga qwitter Ljuder så stilla i susande park.