Norrländska Korrespondenten – 23 juni 1855, sida 3

— — —6 ra arnar och ben. 5 Dans. sför: wifla: nom ut att swåälta Dt froså 12741. Å Fa och obesvarade förklingade GaLlsous ord i den suckande winden i ej wan att böra någon tals eller ar fe någon sofwa, annat in Dödens fjan Carlson war en stark och håg wer: yngåing om några oc tjuge år. NRägra ögonblick förut bade han deltagit I are betet med båtens framssjutande; några ögonblid derefter lades afwen ban, en stelnadt lik, ofwanparde bada andra liken, hwilfa ännu i båten meofördes Jntet Ord yttra der af de qwarlefivande. Man war ej derföre känslolös. Men oditker spräl skulle hafwa egt ord för de fåne slor oh tankar, fom i denna sinnd are betade inom de tysta wandrarnes brön. En ny dag, d. 31 Jan. gick upp ef: wer iswandrarne. Sa laag: ögar nådde, syntes blott is, ett oöfwerskadligt isfält, enformigt och ändå werlande. Endasft afbruten af forta hwustunder bade wan dringen fortgätt under natten. Sa fort. gick den allljemt. Men hwilstunderna måste äterfomma något oftare. (Forts. ) 0 de ord mor en busbonde, fom fört ho. 11