Norrländska Korrespondenten – 20 juni 1855, sida 3

mödosamt framsläpes. När flat täskan fommit nog nåra den issörjan fasisittande båten, kaftas till denne sednare ena ändan af er i flat-täffan medhafd tress. Wid trossens andra ända, fom år fastgjord på stranden efter den landfasia isen, spännas hästar, och salunda, medelst trossen, drages båten mot landet. Sädana och lifnande tilldragetser före komma under wintern esomoftast wid Klintehamn. Men wi återtage wår berättelse. Proviantförrådet, fom under gårdar gens lofwande utfister af wåra pofiföras re odetänksamt anlitats, war nu slut. Det sista, en kafa, den Hasselqwist ar fin på Öland bosatta syster erhällit såsom sändning till bemmet, war utdeladt oc förtärdt. Afwen förrådet af watten eller dricka war slut. Törsten släcktes med sjöwatten eller med watten, som samlat fia i hålor på isen. (Forts.)