Norrländska Korrespondenten – 20 juni 1855, sida 3

meningen i grundspråken; derjemte borde. de ej föärsumma att skaffa hy nagon grundeligare mennikofanhedom, ej allenast ur dithörande läroböcker, utan och ur hiftorien. Sedan de inhemiat wäl dessa och andra dithörande nödiga ämnen, kunde de begära hos något Gonfiftorium cras men och fallelje till prest, och, sedan De blifwit wederbörligen kallade och ordinerade, söfa station hos någon Äldre fom minister eller pastor, under hwilkens till: syn och ledning de behöfde stå en tid för att lära sig det praktiska af prefta-embe tet. På fadant sätt funde de komma i från det farliga swårmeriet, och med ti den blifwa dugliga och mogna Herrans tjenare. Annars blir man blott en od ningsstörande och förwillande swarmale — Eller tror hr Möllerswärd fig funna bli en duglig och skicklig Nefapten utan de kunskaper och den erfarenhet som fore dras till det yrket? — Kan nagon bli en skicklig domare, militär eller sonsimär utan nödig underbyggnad och erfarenhet? — Knappt en handlande, Q eller jordbrukare fan numera bl skicklig i sitt yrke utan erfarenhet och kunskaper. Och man skulle funna bli en slicklig prest utan andra hjelpemedel än nagon beli senhet i Luthers Postillor, ett förswarligt godt hufwud och en flytande tunga. Ain inbilla fig sådant är ju rent of hufwudlöst: ÅÄtt wissa tidningsredaktioner med all kraft hylla och understödja swärmare och det falska låseriet samt separatiomen, Der öfwer må man icke undra: de fssörsta cj bättre. En gammal regel har lifwål Wu rit den: man bör ick bea ti: sig med det fom man icke forstar, utan först skaffa sig grundelig insigt i saken, innan man tager fig före att behandla den. — Ait det finnes prester, fom göra sig stoldiga till samma fel, fom tidningsskrifwarc, det är mera underligt, och werlligen deflaganswärdt. Men dem fan man ej ge något annat råd, än att mindre amväns da fin tid på fonventiflar, som föga gag: na, och deremot flitigt läsa och begrunda andra och utförligare böder än wara wanliga compendier i theologie och fyr: fkohistoria. Af det, fom nu blifwit i korthe ans fördt må ingen draga den sl utfart n, att wi äre emot ett allwarligt upplifwande af en fann och lefwande christendom I bland oss. Långt derifrån! Di öunske twertom att alla, fom hafwa nagot fine ne för egen jäls frälsning, wille mar fin mån med wist nit bidraga till d ejter Jnstruktionens utiärdande i ämnet oc) ännu langre tillbaka ifråga ut:, tär an nu erhaällit en förbättrad Bibelof re satt. ning? Det är of anmärft, att otodlighe ten oc) sterre eler mindre fel i gamla of wersattningen, om ide e gynna, dock föran: feda och ursakta miFtag och fåska fram: stallningar af wissa larosatser oc Bibel: forklaringar; men att åtminstone en vel af slikt skulle uteblifwa, om efwersattnin gen more mojligas god och tillbortig. Pa gående förbättringar af Hanoboken cd Katedesen göra dock troliat, att man mari ite hoppas och wantar forgafwes på en sadan öfwersattning, fom naturligtwis bor forega normalutgifwandet af namnde beter? Red. anm.