Norrländska Korrespondenten – 16 juni 1855, sida 4

bli att tro, att när den timman fommer, då wi lemna efter of allt, äfwen det käraste och båsta, och dödens himmels.tecken storer of in i ewighetens vändligå tum, då stola twenne, wänliga tros fasta ögon blicka henne i möte och en får hand fattashennes, för att leda henne mildt in i äterföreningens land,