Norrländska Korrespondenten – 16 juni 1855, sida 3

och en främmande jord öppnat fig för att herbergera den unge wandraren i dess tidiga graf. Stanu en sak innehösl brefwet — en hårlock, en smärtans och dödens relik. Systern är nu en gammal Enka och silfwerhår ligga om hennes bleka find; hon har lefwat mänga, mänga år sedan den tiden; hon har hwilat wid cn annand bröst, med trofasthet oc kärlek blicfat in i en annans öga och waggat dan: barn på sitt knä. Men minnet om bens ned barndoms lekkamrat, our den unga brodren, fom dog i e.t srämmande land, har aldrig öfwergifwit henne; ofta har ett älskadt (barnbarn från hennes sköte blickat upp til Carlwagnens himineles tecken, och frågat henne: 7 Zä3 mig Mor. mor, hwarför får du en tår ditt Öga, när du fer upp till de wadra fiiernore na? — eller med barnslig fromhet bes traktat den swarta härlock, fom nu är torv och blef, men fom i hennes ågon har all den glans, ywarmed den föll på ynglingens lifsfriska finds Hon, den lefwande, bar blifwit gammal; han, den döde, har lemnat efter sig ett ewigt ungdomligt minne, och hon kan ide låta