Norrländska Korrespondenten – 16 juni 1855, sida 3

när böljorna rullade från land, tänkte han på om icke en af dem skulle nå till den fjerran kust, der han hade hemma. Han trodde ide på lifwet, men han hop: pades att nå hemmet, att dö der; une der de praktfulla Drange-tvåden älskade han att fördjupa sig i tankar om den stilla studerkammarn eller om den ani strande wintersnön i fäderneslandet. För det trofasta hjertat finnas tusende band, der lättsinnet icke ser ett enda. Och systern säg hwar qwäll på fiustjernan, och hon tyckte att den blickade så hoppfullt henne till möte. Då kom en dag ett bref långwäga ifrån. Det tycktes blifwa tungt i systerns hand — det war tungt som saknaden sjelf — och det stora swarta inseglet tycktes se på henne med medlidsamma blickar och fås ga till henne: Betänk dig wäl, innan du rör wid mig. Och då hon öppnade brefwet, då war det fom om alla de små bokstäfwerna ogerna mille komma fram, för att i det främmande spräkets tonart berätta att brodren war död, att en främmande bimmels aftonskymning mottagit hans sista suck, att en fråm mande hand tillslutit de fåra ögonen