Norrländska Korrespondenten – 16 juni 1855, sida 2

och mark med sin syster och såg med stoltbet till benne. Deras glada, barns sliga ansigten afspeglade hwarandras skönhet, och då de om aftonen wände hem igen med händerna fulla af diommor oc trötta men jublande sprungo in om dörren, då önskadezde begge, att det snart wore Söndag igen. Gossen dlef yngling; Han lemnade hemmet, för att utwidga fina kunskaper oc blifwa klot och skicklig; flickan blef i bemmet och hennes ungdomliga skönhet slog ut fin blomknopp. Månget hjerts ligt bref bar tankar och helsningar fram och åter mellan bror och syster, och ofta, när fludenten fatt om natten och läste wid fin ensliga lampa, föll boken ur hans hand och drömmande tankan lekte åter med systern i hemmets lugn. Ofta blef drömmen till werklighet; när sommarn löfte hafwets böljor, bragre blommor på mark oc) ångar, och då de glada forftrålarne lefte på golfweti det gamla hwar: dagsrummet, då förde de också brodren bem i många fröjdfulla festdagar. När kunskapens dolda skatter, fom Yynge lingen få länge hade söft med wettgirighetens slagruta, omsider öppnade fig