Norrländska Korrespondenten – 16 juni 1855, sida 2

A UEEUEUEUEEE UUU för honom, då hände det honom som sagan förtäljer om den lyclige skatt. gräfwaren, för hwilken bergets herre öppnade sin skattkammare; han samlar mera ån han kan bära och utmattad sjunter han ned under tyngden. Han will ide gifwa fig tid: Anden, fom finner all wetenskapens rifdom för fig, finner lifwet för kort att tillegna fig allt och förfortar det ännu mer med fin ids keliga sträfwan. Dagen blir honom för fort, han tager nattens timmar till hjelp, då kroppen skulle hämta hwila, och den outtröttliga själen låter denna fin trofar ste medhjelpare utmattad duka under på wägen. DÅ bror och soster möttes, war ynglingens find bleknad; en öfwerjordisk glans lyste från hans ögon och hans tal war mera fritt od) bewingadt. Menniskorna kallade hang ord poesi, men systern anade, att det war en bättre werlds fullhet, som genklang i dem. — Han wille helst stå wio hennes sida, omslingrad af hennes arm och stirra ut åt skyarnas flyktiga hovar, följa fågelns flygt och bada fina tanfar i den Flara ethern. Ofta talade ban om grafwen oh önskade då, när han engång skulle