Norrländska Korrespondenten – 13 juni 1855, sida 3

Från Dala-bygdens kopparkrönte ko nung. Så skäda wi Din framtid — wi bläns dad af det lius, Som strålar mot of från Din lyckas stjerna — Det år sa stönt att söfwas i fina drön mars rus, Om fosterbygden drömma wi så gerna. Haf tad! Blif skön! Ej mera wår fwaga röst förmår. Ty tungan kan ej tala så warmt, som bjertat slär För Dig, för Dig, för wåra barndomsbygder. Men lärarsfedjan glesnat och mången gyllne flint Har stilla brustit och gått ned i jorden, Hur skön war ej dess gäfwa, hur dyrbar hwarje skänk Till minnets skatthwalf ifrån kunskapsborden? Wi tacka Dig, fom lärer ännu wid fame ma bord, Wi tacka Dig, fom slumrar inunder grös nan jord Wi tacka Er för alla Edra mödor!