blir allt mer bekant genom berättelser ifrån man till man (ty saken är höljd i den wanliga ryska hemlighetsslöjan), att under förliden winter en undersökning på land försiggått i anledning af dessa förhållanden under ledning of protokollssekreteraren I. v. Börn, för närwarande tillförordnad guvernör i Abo län, fom haft till följd att åtffilliga hemmansegare och familjefäder (antalet känner man ei bestämdt), fom blifwit förwunna att på ett eller annat fått hafwa qynnat de al: lierades företag, blifvit ryckta från fina anhöriga samt bortförda, såsom man tror till fästningarne Nyslott och Willmansstrand, utan att man wet något widare om deras öden. Endast derom är man wiss att fina fäderneöar få de aldrig mer återse. Om man oaktadt de känslor fom hafwa benägenhet att härwid uppröras, måste medgifwa Rysslands rättigheter att widtaga utgärder, fom dess regering anfer tjenliga för statsåndamålet, måste man å andra sidan beklaga, att de allierade så illa uppfyllt de skyldigheter, som de mot ålänningarne åtagit fig genom förflarin gen att ön war ställd under franska fejfarens beskydd. (Wäkt.) Sjöröfweri och Mord, beaånget wi Bohnsländska kusten Lördagen den 19 sistl. Maj på e. m. observerade jaktuppspningsmännen L. T. Wessberg och E. Eriksson, under refog: noscering till sjös, en större s. k. nordbo: båt liggande wid ett owanligt laddningsställe utmed Hällsön, fom är belägen uti Stigfjorden emellan Orust och Tjön Det: ta wäckte misstankar, hwadan kosan ftyrdes till nämnde ställe, för att få utrönt hwarifrån båten war, eller hwad last den kunde inneha; men wid ankomsten dit fyntes ingen menniska till ombord å dens samma, hwaremot tulltjenstemännen ber märkte att en del tågwirke af tacklaget mar afskuret och borttaget. Nu anftälldes närmare undersökning, då det befanns att båten, fom att döma efter fonftruftivnen, ide tillhörde orten, war tom, men warit lastad med tegel. Några blodfläcfar stänkta här och der, föranledde tull: tjenstemänne att gå nned i den s. k. plif ten men här möttes de af en för färlig fon, ty uti en af kojerna låg en illa misshandlad karl fom tycktes wara död, med ansigtet betäckt af blod. Wid når mare påseende befanns han wäl wara wid lif, men få swag, att han ide före mådde röra fig eller tala. Mannen blef genaft upptagen i fria luften, och alla till hands warande medel anwändes för hans återställande till sans, hwilket slutligen åf: wen lyckades. Man anade nu att fars kosten warit skådeplatsen för någon blo: dig illgerning, hwadan densamma på det noggrannaste undersöktes, då någoting än hiskligare wisade sig, enär en mördad karl med krossadt hufwud, omgifwen med ett segel, påträffades mellan garneringen wid botten. Den till lifwet återkallade man nen blef emellertid, genom tillhjelp af de på ön bosatte åboerna Johannes Andersson och Henrik Pehrsson, transporterad till den sednares bostad, för att der mår das intill def läkarehjelp kunde anskaffas. Underrättelse om tilldragelsen affärdades straxt till närmast boende fronobetjeninev länsman Nordftröm, för låfaresd tillallande och om möjligt mördarend gris Haf tad! Haf tack! Du wäna, Du sköna