satt först till professtonen i orientaliska språfen och derå blifwit uppförda: i för sta rummet adjunkten Hesje, i andra docenten Nordling och i tredje docenten Storen. Den fjerde sökande, adjunkten Brag i Lund, blef utesluten förnämligast af det skål. att han ej bilagt sin ansökan med några slags betyg öfwer tjenstgöring, specimina o. s. w. Widare har och a förslag till den juridiska professionen i swensk statsrätt m. m. (efter professor Delldön) blifwit uppförd adjunkten wid Lunds universitet, Rydin, fom sedan fal. sefreteraren Thurgrens specimen blef ine derkändt och han för inkompetent för: klarad, är den ende kompetente såkanden. Hoppets Engel. När i lifwets tunga stunder sorgen trycker dig till jord, och du för det glada blundar och är döf för wännens ord — när sig dimman skingrar åter, som betäckt din själ och natt; wet du hwem det är, fom låter lifwet för dig blifwa gladt? Eller när din glädjes stjerna, synes ned för cwigt gå, och den wän, du will så gerna ännu längre äga få — ryckes bort ifrån din sida och du — öfwergifwen får; hwem är det, når du får lida, jom borttorkar ögats tår? Det är jag, din wån, fom låter solen gå i östern opp, och till den hwars öga gråter, ga en sträle utaf Hopp, det är jag, fom sorgen hindrar från att taga öfwerhand, det är jag, fom henne lindrar, som på henne lägger band! Och når i din själs bekymmer sorgen trycker dig till jod Och allt glädjens ljus bortskymmer, Du ej hörde tröstens ord; om uti ditt sorgsna hjerta Hoppets milda skymt ej fån; hwilken lindrade din smärta, Då du i dep mörker låg? Ad! hwad wore då wäl lifvet, ej bet wore wärdt sitt namn, om det på din lott stod ffrifmwet: fjettrad war i mörkrets famn! om din ljusaste förboppning tog med ögonblicket slut, och din lyckas skönsta knoppning aldrig slog i blomma ut! Naär dig Fadren i det höga skickar sorgens bägar full. upplyft ditt tårfyllda öga: se på botten Hoppets gull! Hoppas, tro! — Bortom den dimma. fom hår bredes för din syn, skymtar fram en Hoppets strimma — upplyft ögat emot skyn!