samlingarna bora, OM deras stårre båt Had blifwa Vuteflutna. Denna rät år dock, i den nu af Dil. prifade boken icke allenast förswarad, utan ock rekom menderad till en sa widsträckt omfattning utt icke allenast alla pastorat, så wäl re gala fom patroncla, skulle af allmoger härefter tillsättas, utan annat auftori tetssbitråde än det af förslagets uppfått ning, utan äfwen att walrätten full sträckas ut till alla Yovåbenta utan fjät; rar, wid 21 års ålder, således mån, hustrur, jöner och döttrar, torpare, iNnhy. seshjon, fattiga och sjuka, drängar och pigor; om hwilka sednare potentater För fattaren yttrar den goda mening, att de ofta bättre förstå den angelägenheten, än hemmansegare, arrendatorer och medd måftare. Då såsom orsak till denna Yr fade utsträckning af walrätten angifwes, att det är fjölarnue, ide jordbrufet etc. fom skola wälja preit, fer det Nog une derligt ut, att Förf. icke anser mennifforna hafwa själar förr än wid fyllda 21 ar, eftersom de då först tillåtas att i was fet deltaga. Men det är ide hwarken wid denna eller de öfriga af det braskande re sonnemangets många infonfeqvenfer, fom wi nu wilja uppehålla of, det wi heldre lemna till ett annat lägligare tillfälle. Andamalet war nu endast art wisa, hwad som redan torde få anses bewisadt, att den äsigt, som i boken framträder och af Dil. omhuldas såsom en smakbit af det fannt (iberala, ar snörrätt stridande mot den åsigt om samma sak, hwillen Dil. sjelf framkommit med till allmänhetens ledning och underwisning. Man fan hår af draga den slutsats, att Dil:s åsigter icke böra för mycket tillitas, emedan de så snart ombytas, men oc a andra sidan, att man ide gerna fan wara af någon. annan åsigt än Dilettanten, emedan han har flera att wälja på, så attt. er. wid uppkommen disput om huru preftlågenhet bör tillsättas, båda parterna kunna åberopa fig på Dilettanten, den ene med n:o 19 och den andre med n:o 23 i hane dom; hwaraf ock jynes att Dil. bör blifwa en god skiljedomare i twistiga frå gor. — Såsom orsak till den inom Herndsands Stift för det närwarande rådande prestbriften, säger Hernöfands-Poften, fan anföras, att under de sju fiftförflutna åren 1848—54 aflidit 49 prestmän; hwaremot under samma tid endast 18 blifwit prestwigda. Enär dessutom under samma tid fyra nya preftlågenheter tilkommit, hwilkas besättande med särskilta prester säledes ytterligare förorsakat en minskning i tillgången, så finner man, att för femtiotre prestlägenheter, som under nämnda tidrymd måst befättas, ens daft aderton nya prester, eller föga me ra ån tredjedelen af det erforderliga antalet, funnits att tillgå; hwadan en drift af trettiofem, eller i medeltal fem för hwarje år, under samma tid uppstått. — Man skrifwer från Upsala den 31 Maj: I dag har förflag blifwit upp2 L—735—O — vå mäarfen wid den nunöYyfyfrande 6