Norrländska Korrespondenten – 6 juni 1855, sida 3

liga, ungdomliga drag, dessa trofsasta ögon, denna sanna kärlel? Måhända fer han fig fom en ärlig, sträfsam bor:s gersman, fom en Tydlig far och bus: bonde wid hennes sida, vå ett helt ans nat ställe än bakom dessa mörfa murar, i ett wänligt hem, i åtnjutande af alt fom han få illa förspillt — lyda, aft ning, kärlek. Men hans tankar gå mi dare; har kastar spiken ifrån fig och lutar fig tillbaka med korslagda armar. (Forts.