J Swenska Tidningen för den 30 sistl. Maj, läses följande artifel, fom wi anse wäl wärd att komma äfwen till wåra låjares kännedom. Den innehålfer, fåfom man finner, or athvarlig tillrättawisning till Tidningen IBåftaren, i anledning af dess fortfarande klander af Sakramentslagen och lyder som följer: Sandebref til Wäktaren. Det är sannerligen alldeles owäntadt, att en så god och sansad tidning som Wäktaren skall låta sin inbillade högre wishet förleda fig få längt, att den fål lar fig till orostiftande predikanter och tidningar. Att gång på gång klandra och fördömma en af konung och ständer ge mensamt utgifwen lag, fom ide råkar be haga, eller öfwerensstämma med alla ens skilda personers äsigter, det är att bland rikets undersåter utså och utkasta frö till missnöje, owilja, hat och bitterhet emot rikets regering, och på sådant fått från densamma bortwända undersåtares fins nen samt befrämja revolutionstillställares önskningar. Jns. frågar: är sådant wår digt en sansad och god tidning eller en rättskaffens medborgare? Nej, ingalunda. Om öfwerhetens alla lagbud skulle bedömmas efter alla undersåtares enskilda olika äsigter och önskningar, huru många skulle wäl då återstä, fom ej skulle finna någon klandrare? Och skulle det wara hwar och en, som icke tyckte om lagbudet, tillständigt, att offentligt utskrika samt i land och rike utbreda sitt klander, huru skulle det wål då slutligen gå med fame hållet? Nej, om Wäktaren fortfar på sådant fått, förlorar han snart det stora förtroende, fom han tillwunnit sig i Norrland. Med sitt ofta upprepade fan: der af sakramentslagen förändrar han ins galunda den stora allmänhetens öpvertys gelse, att denna lag war af behofwet hö geligen påkallad. Får den råa, obildade massan ostraffadt borttaga och tillegna sig den ena förrättningen efter den andra, som tillhörer domare, kronofogde, landtmätare eller prestembetet, så kan den med lika skäl småningom borttaga alla, och hurudant blir wäl då tillständet i jam hållet? — Jo, uppror och revolutioner skola på sådant fått framkallas, och de tidningar, fom gynna dylika egenmyndiga åtgärder genom klander af den lag, som bestraffar dem, huru böra wäl de be dömmas? Jo, de åstadkomma mycket me ra ondt än skandaltidningarne. Jnsändaren är ingalunda hatare af en fri yttranderätt; men han är hatare af allt, fom wäcker oro i landet och mifnöje emot rifets regering, och tidningar, fom ide sky att utså frö till oro och mifnöje i landet, dem ogillar han på det högfta. En stilla landtman i Norrland Parifer-Erpofitionen. (Forts. fr. föreg. N:r). Franska tejsarens swar på prins Nar poleons tal, lyder sålunda: — Min fåra kusin! Då jag ställde er i spetsen för en kommittee, fom war fal