ihåg orgelens toner, den gång då han gick ut från förfan och fom ihåg den stora Christus -bilden framför altaret. Han hade aldrig sedan warit i kyrkan för att bedia, bu — nej han hade war vit der i andra, fula ärender; od) då ban war ung, då kände han icke allt detta, då fom nu. Nej, ty då tänkte ban blott på den unga sköna flicka, fom stod midt framför honom på fyrfogålfwet oc fom han sedan wille spatsera med. Lustigt och wildt följdes de är med bullrande kamrater och ströfwande omkring i lättsinne och skämt. Han fom sedan i handtwerksläran, men han war slarfwig och lat; att sitta wid arbetet, dertill stod icke hans håg. Och dock war det goda dagar när han nu tänfte på dem, Han dlef utlård som det beter oc förlofwade fig med den unga flicka, fom han tyckte fåg få bra ut wid konfirmationen. Hon war i tjenst, war nu en flitig oc) sedig piga, men han hade ingen lust till arbete. Di hon bad honom få innerligt att wara flitig och söka arbete, och ide firöfwa omkring att swira oc) gräla, få rättade han sig ofta derefter, men till