Norrländska Korrespondenten – 30 maj 1855, sida 3

gen, min goda qwinna, anwänd det jag gaf er. Jag ämnade det åt Er son; men han har gått bädan, och det är Er pligt att anwända gäfwan på bästa fått. Han, öfwer hwilken ni ssrjer, par funnit slut på alla sina lidanden. Er sorg gagnar till intet. Wänd ders före heldre Edra tanfar till de lefwande. Defa ord sontes djupt skaka den förs jande; hon lyssnade med återhållen ans dedrägt till den fremmandes förmaninggs ord. — Ri ämnade det åt honom! — uts brast hon slutligen. — Se då på ho: nom! (Forts.)