sig sjel Ännu mindre i afjseende på Mr dra. Men det kunde man lätt förstå, ati den, — husegaren — som icke gjort sig samwete af att trotsa andra Kongl. ord ningsstadgar i ämnet, ej heller skulle dra gå i betånkande, att, twertemot ett får: kildt förbud, fohventikulera under allmän gudstjenst i stadens närbelägna eller åt minstone ide långt aflägsna kyrka. — Manne det stora emiåfions-follegium, det må wara ulttamentarstt: eller intramon: tanså, funnit och spinner nåqot elefto magnetiskt nåt öfwer sand och rike? El fer månne luften af emissarier år få ftarf, att den utan fond och mans eller gwvin: nas tillbjelp ide allenast drager stadsboer och närgränsande landtfolk, utan äfwen aflägsnare till ifrågamwarande iynagoga? Det är ju tillika osed beqwåmlighet och lättja, åtminstone fos många, att så bete sig inför Gud och menniskor? — Man wet att conjorter på några mils afstånd härifrån begärt Pastors tillåtelse att hemta till fig den löpande propheten, men fått afslag. Rätt få! Bättre att stämma bäcken ån floden. (Forts.)