Aned som med teptesenlattongareformen, som tidningarne få långe upprepade få fom en hela fäderneslandets veftergifligaite önskan och behof, tills alla trodde dere på och man gjorde det ena misslyckade förföfet efter det andra att åstadflomma något i den wägen, hwarefter man flutligen återkom till sans i ämnet, och nu tages saken temligen kallblodigt. Men hwad wi med wisshet weta och ur flera rifsdagars erfarenhet kunna intyga, är, att åtminstone hittills swenska folkets om bud wid riksdagarne wisat ganska liten benägenhet att låta de s. k. låfarne obehindradt resa omkring, hålla fonventiflar, eller genom oinwigde förwalta faframenterna. Ganska märkliga bewis derpå är icke blott den sista saframentslagen, us tan äfwen de wid flere riksdagar upprepade försöken att åstadkomma någon för mildring uti, om ockjå ej upphäfwandet utaf, konventifelplakatet, men hwilka för slag, om de också haft någon ringa fram gång i Lageutffottet, wanligen blifwit af alla rifsstånden afslagna. Särskilt på minna wi oss, att regeringens ganska wålmenta proposition om 1,000 rdr årligt understöd tll Swenska MNyfterhetsfällffapet, för dels tryckning af skrifter, dels kringsändande af nykterhetsagenter, blef wid två, om ej tre rifsdagar af tvenne riksstånd afslagen, utaf den genom Åtffilliga ledamöter ide otydligt uttalade fruftan, att dessa agenter blott skulle anwända sitt uppdrag för att utsprida lä seri i landet. När sinnesstämningen mot hwarje utwidgning af konventikelfriheten år fådan hos folkets ombud wid rifsdagarne, få fan man wäl tro, att den ej heller år särdeles gynnsam för denna sak hos deras kommittenter hemma, och gan ffa säkert år, att, om swenska bondeftåndet i massa skulle rådfrägas, det inga lunda wille tillåta nuwarande feparati ster, hwarken att genom konventiklar utsprida fina willosatser, och än mindre att genom sakramenternas fria utdelning locka till fig de oerfarna. Det torde sålunda ide wara få farligt tills widare med den of tidningen Wäktaren i anledning af far kramentslagen förutspådda ftora jorgen i landet. Deremot fan werklig fara wa ra för handen, att genom fådana artif far, fom Wåktarens ofwan åberopade, wäcka hos de till separatism benägna först misstroende och sedan uppenbart trots mot lagen. S. — Umeåbladet gör följande räåttelse, som äfwen här bör få platå: Wår i förra Nr meddelade underråttels fe om Borgerskapets Aloftes beslut i afe seende på bränwinsminuteringen här i staden lärer så till wida wara oriktig, som wid sammanträdet bestämdes, att minimiskatten för minuteringsbodarne kall utgå efter 4,000 kannors försäljning; endast för utskänkningsställena ansågs den böra beräknas efter 3,000 kannors fon: sumtion. ö — (Jnfores vå begäran. Till Red. af N. Korrespondenten! För 6 weckor sedan lät jag till NRedat