Norrländska Korrespondenten – 26 maj 1855, sida 2

Om wi se på enskilta Fall af finflolödbet, skola wi allt för ofta våra orsaken dertill i försummelse eller fel bos dem, som skolat wara folkets sedliga wärdare och underwisare. Om wi se på massan af folket, så pästår jag, att Ni skall finna lika mycken heder, upvriktigbet och sänsla bog de s. k. lägre, jemförelsewis okunniga arbetsklasserna, fom ibland de bildade och högre. — Erempel — inwände Sir Howard något misslynt — tala bättre än bewis. Jag kommer just nu ihäg en tilldragelse, som jag will berätta för Er, Hr Pastor, J gär kom en fattig qwinna — jag tror hon hette Törners — bit til mig för att begära understöd åt fin sjuka fon. Jag hade redan skickat henne till fattigwården, till kyrkowärdarne och fluts ligen till sockenföreståändarne; men af någon anledning — jag minns ej hwilken — hade de ansett att hjelp, strängt tar get, här ej lagligen tillkom henne. Safen är nog Den, att hon ide hör till socknen; i min tjenst har hon aldrig warit, det jag wet. Nu kom hon och berättade, att hennes bön hade öfwer allt warit fåfäng. Ni torde påminna