Norrländska Korrespondenten – 19 maj 1855, sida 3

ställa sina inre angelägenbeter i oordning, så menar jag, det är deras saf. — — Det är äfwen er sak, tifllade Pa: storn. — Ja wäl — fade Sir Howard te rigt — jag nefar det ide. — Dö likwål har ni sagt mig — fortfor pastorn mild: — att ut knappast fänner en endas af edra underhafwandes lefnadshändelser, och på mången icke ens namnet. Huru kan ni då weta att de äro lyckliga? — — Nå wäl, ni ffall få höra mina skal: om jag ide afhör någon klagan, få tar jag för afgjordt att de ha intet att flas ga öfmer. Pastorn skakade sorgset vå hufwudet. Ni är werkligen swår att öfwertyga, — fade Sir Howard med en missnöjd ton. — Mina underhafwande fe rätt snygga ut, när fom helst jag händelsewis kommer ibland dem. (Forts.)