Norrländska Korrespondenten – 16 maj 1855, sida 3

— då hustrun förekom honom och sade: — Ni will wisst tala med min man, men det är ledsamt, att han ide är hemma;; Ni får komma igen en annan gång. — Ljange fade tutet, utan hufwudet sjönk åter ned mot bröstet, ban stödde fig med bida händer på sin käpp och gick widare. På gatan suto några barn, fom åto på slora hwetckakor. Ljunge stadnade och frågade dem hwar grosshandlaren Rappold bodde. — Barnen sägo förmår nade på honom och pekade nedåt gatan. De undrade öfwer att der kunde finnas någon menniska, som icke wisste war Rappold bodde, fom war den ritaste man i hela staden. Ljunge hade också gjort denna frås ga för att några ögoblick betrafta bars nens flora ywetebröd. Han git derpå nedåt gatan. Utanför huset flod ett magnisikt efte page, bwari hr Rappolds hustru och en annan dam nyss bade stigit upp, och Rappold stod ännu vå fin trappa. Ljun: ge närmade fig honom och framställde i korthet fin nöd, men med det hån, fom anstär den, hwilken mäter mennijskowärdet efter lläderna, swarade han