Norrländska Korrespondenten – 16 maj 1855, sida 2

— En egen protest. Enligt hwad Dil. i sitt gårdagsnummer uppgifwer har ). Pastor Lindblom anmodat Dil. att offentligen protestera mot den osanna och gemena uppgiften i N. K., att han af andra blifwit förledd till kyrkodörrens öppnande i Selånger för konstapeln Möllerswärd. Då wi anförde denna uppgift, såsom en anledning till ursäkt för nämns de Pastor, kunde wi ej föreställa oss, att äfwen detta, om det och befunnits ogrundadt, skulle ändå kunna räknas till det maemena När likwäl så skett, måste wi hänwisa hr Lindblom till hans egen till Kontraktsprosten Backlund afgifna förkla ring, i hwilken han sjelf, bland anlkedningarne till sitt förfarande, uppgifwer, att kyrkans upplåtelse blifwit tillstyrkt af nå gra yngre prester, med hwilka han, wid hår hållet prestmåte, rådförde fig. Det torde då blifwa uppdagadt, att uppgif: ten, mot hwilken nu protesteras, i denna förklaring eger fin fulla anledning, och att det gemena får sökas på annat Häll än i N. K. — Wid frågan om Möllerfwvärds be rättigande att föra ordet i fyrkor, och fe dan den af Högw. Consistorium Lind: blom meddelade åtvarningen blifwit af Dil. behörigen recenferad, framhåller Dil. bland annat twenne motfjatta erempel, då lekmän fått tala i kyrkor, neml. i Tu na och Sundswall. Han glömmer dock att tillägga, att det ena skedde wid ett nykterhetsmöte, derwid, enligt lag, hwar och en eger att yttra sig i ämnet, och det andra wid ett missionsföredrag, med far pitelförklaring, hwartill en missionär och fa techet i Lappmarken icke kunde wara särdeles oberättigad, enär Stockholms misftonsjällskap, enl. kgl. sanktion, eger att genom ut: sända misstonärer werka för sitt ändamål. Utan att underkänna de wärdige män, som åberopas för Möllerswårds auktoriserande, funna wi dock icke tillerkänna dem samma rått, fom lagen tillägger nyfnämnde fållskaper. (Jnsändt.) Den Evangeliska Allianseus Apostlar. En frukt af hr Möllerswärds resor hår förleden winter är att i de norra fufte städerna till hwilka han hunnit, bildat fig särskilta ombudsskap eller provincial kontor, för utskickande af emissarier och wärfwande af anhängare åt den evangeliska alliansen i Stockholm. Allmogen, fom ide få noga förstår fig på hwad härmed egentligen åsyftas, inffrifver dock gerna fina namn, emedan de underråte tas, att ett af Gud utwaldt sällskap få önskar det och att föreningen med dessa så kallade helige gifwer styrka att öfwerwinna trons fiender. Ett annat ån: damål, fom nu med ännu större ifwer bedrifwes i de omkring Sundswall be lägna socknar, år att på särskilta s. k. samlingar locka folket till underskrifwande af en underdånig petition till Kongl. Maj:t, att få fritt läsa Guds ord utan hinder af konventikelplakatet och fiskaliska aktioner. Särskilt wet man, att bryg: