Norrländska Korrespondenten – 12 maj 1855, sida 3

på wår erport af tjara och trådwaror, så inses lätt att hwarje företag blir osäfert. Blott för Norrbottens län ligga 150 a 200 tusen Ritsdaler, att få eller mista, på wågskålen emellan krig och fred, hwad den ena produkten, tjära angår, och i afseende på trädwaror ännu mera. Ännu få länge underhandlingarne i Ii en fortsättas och det minsta hopp om fred underhålles, så draga köpmännen i utlandet sig helst undan de fordringar, fom wåra exportörer nödgas widhålla. Man motser alltså med längtan en af görande wändning åt ena eller andra fidan, under erkännande, att krigets forte gång lofwar för året stor winst åt Norr lands allmoge. Den fredliga ton fom anslås af franska och engelffa tidningar, bewisar att man der åftundar freden och att den i alla händelser ide fan wara få aflägsen, då Ryssland än ifrigare måste önska den. J politiskt afseende äro fredsryktena minst wälkomna; ty på djupet hos fvenffa folket ligger en innerlig iuft att fe Ryssarne tuktade och art få komma med om den gås, som de hafwa oplockad. Ett plötsligt fredsslut, fom nedmyllade frå gan om ett laga skifte i norden åter i djup glömska, skulle bringa wår moder Swea i förlägenhet deröfwer, att hon förspillt få många millioner på en neutralitet fom hon kunnat få för intet. Hennes gudgossar, hwilka enligt MRyssarnes påstäende, äro rädda för ftovf, ådrogo fig denna försmädelse DÅ de wie ligt aftrådde modren Sweas dyrbara arfwegods, för att slippa striden derom, öfwertalte henne att ingå ett ofruktsamt äftenskap med gubben Nore och hjelpte till att störta det namn som både da och nu bordt wara hennes tillflykt emot den råa, mkräktande öfwermakten. Politifen har skarpt minne, och Swea får troligen nu, med handen knuten i fjolsäcken, stå och se på, huru de westra stormakterna, förbluffade öfwer hennes hjertklappning wända henne ryggen och unna henne att sluta fina dagar i ro såsom Rysslands förgångsgumma. Wäl om wi misstaga of i denna fpåc dom att närwarande tillfället länge funde hållas öppet för Swerge att höra ef ter något af fine förlorade lånder. Om krig fortsattes med westmakternas stora frafter, få skulle det ide wara något tif: wel underkastadt att med Swerges biträde genast intaga Finland och skicka hem Baskirer och Kossacker derifrån, samt öppna def hamnar till obehindrad trafik. GlÅdjen i Swerige öfver en sådan wändning skulle mångfaldigt öfwerwäga den tillfälliga winst som man beräknar af Finlands blokad. Efter det första mötet skulle frocnskar och finnar snart omfamna varan: dra såsom bröder, ty syskonkärleken kan ju icke på 44 år så alldeles förkolna att de långe skulle werla skarpa skott emot hwarandra, ehuru man i finska städerna stöper kulor för det ändamålet. P.F. — — YWMerrikes Alleh. berättar att grefwe Levenhaupt har å fin egendom Elaestorp anlagt en fabrif för tillwerkning af le 3 der andra omständigheter wälgörande. — — — A a AA