Till den Sjuttonåriga, Pulsen brinner, hjertat klappar Af en känsla, oförklarlig. Hwarför? Jo, wi hafwa wår. Hjilertat klappar, bröstet swäller Af en känsla, lätt förklarlig: Flickan fyller sjutton år. Foglar sjunga ljufwa hymner; J den warma solens strålar Blomman ut sin kalk nu flår. Ljufwa gratier swäfwa ständigt Tjusande kring flickans wäsen, Ty hon fyller sjutton år. I det wåna ögats spegel, På den höga, rena pannan Med Guds finger tetnadt står: Oskuld: flickans trogna engel, Doftet på hwar engels winge; Hon är engel: sjutton år. Skåda ej i engelns öga, Det är farligt för ditt hjerta; Se ej dansen, när hon går. Qwar den lätta foten trampat wäfwar en charit i spåret — Ty hon fyller sjutton år. J den unga blommans krona Dallra ofta daggens perla Som en inre känslas tår. Men ej någon perla dallrar Nu på flickans blomsterkinder — Ty hon fyller sjutton år. Blomman drömmer tyst i knoppen Men hon drömmens djupa tydning Först i solens elddop får. Så kan flickan lifwet fatta, Fritt från glitter, fritt från grummel, Först wid fyllda sjutton år. Tag farwäl af flydda dagar Ty din fegerbana börjar Lifwets pris du nu förstår. Qvarför nu? Jo, du är Qwinna! n epok af qwinnans lefnad Börjar först wid sjutton år. Tidens kalla wind förhärjar Kroppens fägring, men den själens Fägring härja ej förmår. Låt din barndoms minnen blomma Alltid i ett skuldfritt hjerta! Blif du alltid sjutton år! —nd. (RN. TJ