Norrländska Korrespondenten – 12 maj 1855, sida 3

När månan seglade på Tiberns watten Och himlens stjernor började sitt tåg, Hon sedan ofta satt i stilla natten, En ensam swan på lugnad aftonwåg, Ja — ensam, — om ej från den flydda tiden, På gastning något minne fom. Men friden, Som lifwet icke gaf, Den fann hon förft uti den tysta graf.