Eidergåsens behandling i Norge. (Palmblad, om Norge.) J April månad hwarje år infinner sig Eidergåsen i tallös mängd på hela fur sten från Trondhjem ända upptill Nord Cap, nåstan en i hwar buske. Hwart par uppföfer fjolårets bo; de börja med att iståndsätta nästet och betäcka det med fjädrar, ryckta från deras eget bröst. Se dan wärper honan, och hanen ligger på wakt utmed stranden tills ungarne äro ute kläckta och blifwit några dagar gamla; då anser han sig hafwa fullgjort sina pligter, flyger sin kos och lemnar modren och ungarne åt deras öde. Modren öfe war ungarne i simkonsten, i det att bon i början håller fig nåra stranden, men sedermera leder dem längre och längs re ut i wikarne, till def slutligen Bela sällskapet alldeles förswinner. Under ti: den har hon af menniskan rönt en gåfte frihet och en omwårdnad, fom i fydlgar re länder blott bewisas Storken. Båda dessa foglar är genom folktron skyddade från skjutning och ofred; dock är fuftbyg: garens huldhet emot Eidergåsen ide lika oegennyttig som sydländningarnes emot Storken, ty Eidergåsen lemnar i sitt dun full hyra och lön för det herberge hon åtnjuter. Dessutom låter denna fromma fogel twå, någongån tre, gånger bort taga den för äggen och ungarne beredda dunbädden; sker det åter oftare, blir hon ledsen, flyger bort och återkommer ej når sta wår. Som ett godt liggftälle (fugelwe) fan inbringa åt fin egare ända till 100 marker eiderdun, få aktar man fig att störa dem, än mindre skjuta dem, hwartill också frestelsen ej är stor, emedan köttet är föga smakligt och äggen af ringa wärde. Twärtom underkastar man sig allehanda obeqwämligheter för att ej ofreda dessa foglar: det händer nemligen stundom, att det faller Eidergåsen in att bereda sitt bo under en omstjelpt båt, ja till och med i sjelfwa bakugnen; men så swårt det än för bonden kan wara att umbära det ena eller det andra, stör han ändock icke gåsen, för att bortskrämma så wäl henne fom de öfriga i nejden, hwaraf hela kusten ligger full. Har gåfen walt ett liggställe, fom saknar skydd af träd eller en buske, betäcker man det ofta med ris eller bräder, hwilket tyckes henne wara angenämt; rof,foglar aflägsna sig medelst skjutande, hwaraf gåsen ej låter störa fig, liksom förstode hon att ; detta länder till hennes eget bästa. Ja, hon blifwer så tam, att modren låter ej allenast taga sig sjelf, utan kåter äfwen pigorna bära de små ungars